Du skriver boken tillsammans med frilansjournalisten Theodor Lundgren. Hur tycker du det har fungerat och varför skrev du den inte själv?

Det har fungerat väldigt bra att skriva tillsammans med en frilansjournalist. Vi träffade varandra för tre år sedan ungefär, när jag var ute på en föreläsningsturné. Vi klickade väldigt bra och jag berättade att jag hade funderat på att skriva en bok, och på den vägen är det..  Sedan har jag läs- och skrivsvårigheter så det skulle vara svårt för mig att skriva själv. De här svaren har jag bett om hjälp att korrigera stavningen på.

Hur många förlag skickade du ditt manus till?

Ungefär fyra-fem stycken.

Du slutade med kriminalitet för över 16 år sedan. Hur kommer det sig att du ville ge ut en bok först nu?

Tanken på att skriva om min historia har funnits länge. Men sedan för ett par år sedan började jag få en massa frågor, under mina föreläsningar, om en bok som hette Snabba Cash. Och då tänkte jag att det kanske var dags att skriva min berättelse från verkligheten. Men så kände jag också att tiden var rätt på andra sätt också, personligen.

Jag vet att du arbetat länge med att föreläsa till ungdomar och förebygga brott, men många har en bestämd uppfattning att tidigare kriminella inte borde få tjäna pengar på sina böcker med tanke på alla offer. Vad tycker du om det?

Det är väl bra att människor gör någonting konstruktivt och lagligt!? Jag har hjälpt många människor och försöker göra det hela tiden. Vad skulle vi leva i för samhälle om vi inte skulle tillåta människor att förändras till det bättre? Det är en människosyn som jag inte tror på.

Hur har det gått försäljningsmässigt?

Bra, hoppas jag.

Vilket är ditt bästa tips för den som vill bli utgiven?

Det kan låta klyschigt men: att tro på sig själv och sin historia som man vill berätta.

Du marknadsför boken väldigt mycket via profilering via Internet, kläder, Facebook etc. Tror du det blir mer och mer viktigt att man syns mycket som ett varumärke?

Jag tror att det är jätteviktigt att i dagens enorma mediebrus. Om man inte har jättemycket pengar så får man använda det man har för att försöka synas och nå ut med sitt budskap.

Kommer det att bli någon ny bok och ska du då i så fall skriva den själv??

Jam jag hoppas på en ny bok. Det finns planer.

Har du fått en agent än? Om ja, kontaktade de dig?

Nej. Jag är min egen agent.

Hur gick det till när ni skrev boken, intervjuade han dig eller berättade du din historia rakt av?
Vi gjorde både och.

Vad upplever du som positivt respektive negativt med att ha en medförfattare?

Det positiva överväger det negativa. Man kan bolla idéer och få olika perspektiv på saker och ting, och det är väldigt viktigt så att man inte blir blind.

Kan du eller kommer du kunna leva på ditt skrivande?

Bra fråga.

Vad gör du om fem till tio år?

Jobbar med samma sak som nu ungefär. Arbetar för att uppmärksamma och lyfta fram människor som gör någonting gott och positivt. Jag håller på att utveckla det arbetet tillsammans med några andra.

Hur många sidor skrev ni per dag eller vecka?

Svårt att säga. Totalt tog det ungefär två år, men då gjorde man ju massa andra saker också.

Vad tycker du är svårast respektive lättast med att skriva en bok?

 
Lättast är att få ner historierna och grundidéerna. Men absolut svårast är att sedan hålla ihop historien och få det till en sammanhållen story med en röd tråd. Framförallt om man skriver om verkligheten för då är inte alltid orsakssambanden lika tydliga som man kan göra när man hittar på historier.

Hur tror du framtiden ser ut för förlagsbranschen med tanke på e-böcker, ljudböcker kontra pappersböcker?

Ingen aning. Kan inte branschen. Jag lär mig.

Många ser lite skeptiskt på den typ av böcker du skrivit hittills. Att det inte riktigt gills att kalla sig författare. Känner du dig själv som författare?

“Skeptiskt”? Det håller jag inte med om. Tvärtom får jag dagligen mejl från läsare som uppskattar böckerna och tackar för att jag skrivit dem. Sen är det förstås en stor skillnad att vara författare av fackböcker och skönlitterära böcker. Men nog ser jag mig som författare alltid, även om jag har fler strängar på min lyra än så.

Ser du för övrigt något värde i att ”få” kalla sig författare?
Att kalla sig “författare” är nog en dröm för många. Jag tycker det är kul att skriva och titulerar mig gärna som författare. Och entreprenör.

När skriver du bäst, miljö, när det är brådis eller gott om tid osv?
Generellt jobbar jag bäst under press, med tydliga deadlines. Men när det gäller den mer kreativa processen att skriva en roman, då behöver jag lugn och ro – och tid att komma in i arbetet.

Vad skriver du på just nu?
En GI-receptbok som kommer ut i januari 2011 med ICA Bokförlag. Jag gör den tillsammans med Ulrika Davidsson, och det blir vår femte gemensamma bok.

Du drog igång Kapitel 1 hösten 2008, varför?
Förlagsbranschen står under förändringar som är drivna av hur vi konsumerar litteratur. Kapitel 1 är en del av digitaliseringen av bokvärlden. Dessutom tycker jag det saknades en naturlig mötesplats för författare, ett ställe där man kan dela med sig av sina texter och få feedback från andra. Skrivandet kan vara ensamt och Kapitel 1 är ett sätt att träffa personer i liknande situation.

Har sajten blivit som du tänkte dig?
Sajten har många besökare varje dag, totalt har 23 000 personer registrerat sig som medlemmar (även om alla förstås inte är aktiva) och den genomsnittliga besökstiden är nästan 15 minuter, vilket otroligt lång tid för en webbsajt. Så visst har Kapitel 1 visat sig ha en viktig funktion som mötesplats för författare. Samtidigt kan det vara svårt att driva en tjänst med höga ambitioner på ideell basis. Kapitel 1 saknar en tydlig intäktsmodell och för att fortsätta expandera sajten fordras ett strategiskt tänkande just kring den frågan.

Har du något skönlitterärt verk på gång?
För ett par år sedan började jag skriva på en roman. Den är inte färdig men jag har återupptagit arbetet och förhoppningsvis kan jag nå mitt mål någon gång i början av nästa år.

Mats Karlström

www.thefilmdivision.com

Hur går det till när en bok blir film?
Det finns så klart flera vägar till det. Men vanligast är att ett produktionsbolag köper rättigheterna till boken på en s.k. tidsoption. Kan vara allt från 6-12 månader eller längre.
Det kan ju redan finnas en s.k. synopsis som i korta drag beskriver handlingen och dess karaktärer. Man går vidare till att välja en manus författare som skriver om boken till manusform.
Vilket kan vara klurigt eftersom en bok ofta är längre än ett manus. Man ska få ner 430 sidor till 120 sidor manus. Det är ingen lätt uppgift. Man kan i detta stadie söka pengar från SFI för manus utveckling.
När manus är skrivet, så skrivs det om flera gånger innan ett s.k. final draft är klart. I de stadiet shoppar man runt manus till de stora distributionsbolagen, t ex Nordisk Film, SF.
Om något av dessa bolag kliver på så skriver de ett s.k. letter of intent för x antal miljoner. I detta skede går man till SFI igen för att söka pengar från dem för antingen resterande budget eller en del.
Från ide till ett s.k. produktionsbeslut är en resa på minst 1 1/2 år, realistiskt sett.

Hur vanligt är det att författaren är delaktig i manusarbetet?
Det beror helt på, är det fiktion som t ex Wallander så är det nog mindre vanligt. När det kommer till självbiografiska verk är det nog mer vanligt förekommande.

Hur noga följer ni bokens karaktärsbeskrivningar när ni castar rollerna till en film?

Dem ska man ju följa så nära som man bara kan. Om t ex en karaktär i boken är arg och våldsam, så vill man ju inte att han framstår som en nallebjörn i filmen.
Utseendemässigt försöker vi komma så nära det går utan att dra ner på kvalitén.

Vilka ingredienser bör en bok ha för att ha förutsättningar att bli film?
Här måste jag nog svara att smaken är som baken. Det finns så mycket skit som blir film för det är det som folk tittar på tyvärr. Wallander, Beck, Kommisarie Winter mm, mm.
Så i de exemplen, INGA ingredienser.
Det finns väldigt lite i svensk film som är något att hurra över. Snabba Cash gillade jag och det är väl det enda som jag ärligt kan säga att jag har haft någon behållning av de senaste åren.
Sen finns det ju så klart en del äldre filmer och serier som är bra, Under Ytan och Tusenbröder t ex.
Det var inget konkret svar på frågan tyvärr.

Hur många projekt blir aldrig film på grund av saknad finansiering med mera?
Ingen aning men jag kan tänka mig en hel del. Det finns säkert någon undersökning om det någonstans.

Vad bör man tänka på som författare innan man skriver kontrakt för filmrättigheter?
En massa saker men man får inte heller låta egot och stoltheten komma emellan. Det är såklart en helt annan deal om man har skrivit en självbiografi. Det handlar om ens eget liv, man var där varenda sekund. Eftersom jag inte har skrivit en bok så kan jag ju bara tala om det som skulle vara viktigt för mig att få med; En tidsoption som jag själv känner är rimlig för att få fram ett första draft till manus. Och ett ”say” i den färdiga versionen. Så det inte blir en film som jag som författare inte kan stå bakom.

För mig skulle det inte handla så mycket om pengarna utan mer att manus till färdig film blev något som jag själv skulle vara stolt över.

Daniel, hur blev du upptäckt och hur lång tid tog det efter att din bok blev klar? Hur många förlag skickade du ditt manus till?

Jag skickade inte in till ett enda förlag utan såg till att rätt förläggare kikade in på min blogg och ”upptäckte” mitt skrivande. Sedan gick det med rasande fart. Jag hade inget manus vid det tillfället, men från att förläggaren bett om det och tills jag färdigställt boken tog det cirka tre månader. Hur har boken tagits emot? Min debutbok ”Jag är wanted” har sålt väldigt bra. Över 40 000 exemplar i olika format och mer kommer det garanterat att bli. Men det bästa är ändå att dörrar har öppnats och att jag har flera böcker på gång inom kort.

Vilket är ditt bästa tips till den som vill bli utgiven?

Om du fått bra feedback på att du skriver och berättar bra gäller det bara att ligga i och även försökta tänka utanför boxen, för att märkas bruset. Alla skribenter är så enormt inrutade i ett traditionellt sätt att skicka in och bli bedömda när det finns tusen andra sätt. Speciellt nu när de digitala kanalerna har utvecklats så starkt.

Vad skriver du på nu och när är det dags för utgivning?

Min nästa bok kommer ut 2011 och den är den direkta fortsättningen på ”Jag är wanted”.

Har du fått en agent än?

Ja, jag har faktiskt flera agenter. Men egentligen bara en rörande alla rättigheter runt mina texter. De andra har hand om helt andra saker, events, och sådant.

Vilket är ditt bästa skrivtips?

Det är svårt med tips eftersom det egentligen är så individuellt. Men att fånga sin egen närvaro och applicera den på texten är nog absolut viktigast anser jag. Även om man skriver fiktiva berättelser. Ett annat tips är att aldrig tro att det finns rätt eller fel, och absolut inte sätta gränser för sig själv. Varken i text eller i saker runt omkring, som lyfter fram ditt manus eller bok.

Var sitter du när du skriver?

Helst i tvångsmiljö. Och då menar jag en miljö där jag inte kan annat än skriva. Där skriver jag som bäst, just för att alla tusen bollar som jag annars har i luften, bara snor tid.

Vad upplever du som positivt respektive negativt med att vara författare?

Det positiva är väl att som skribent ser jag många dörrar öppnas och jag får helt andra möjligheter att få föra fram mina åsikter. Just kan jag egentligen inte hitta något på minussidan. Samtidigt vill jag betona att jag inte är författare och kommer aldrig kalla mig det. Gillar inte titlar. Jag är ”David Larsson” eller ja … Daniel Luthman.

Vad upplever du som positivt respektive negativt med förlagsbranschen?

Negativt att den är otrolig seg och traditionell. Men den tvingas in i ett nytänk som är mycket bra och ger förlagen en bitchslap i att verkligen börja speeda upp och tänka om. Positivt är att det behövs ett såll för att göra ett urval. Men de stora kommer att få mer konkurrens, så de måste slipa till sig i olika fronter.

Kan du eller kommer du kunna leva på ditt skrivande? Får du komplettera med sidoinkomster?

Ja, jag kommer att kunna leva på skrivandet då det har öppnat nya dörrar för mig, som har med skrivandet att göra. Men ur olika perspektiv och infallsvinklar. Tack vare min bok kommer jag att hålla föreläsningar och jag har fått väldigt mycket bra kontakter som jag kan bolla olika idéer med. Jag har som mål att släppa fem till sju böcker och sedan gå över till annat.

Vad gör du om tio år?

Om tio år så har jag absolut slutat skriva och verkligen spyr på skrivandet. Jag älskar inte att skriva men vet att jag kan det och har en talang. Däremot älskar jag andra saker som jag är minst lika bra på men behöver resurser till att driva fram, resurser som jag inte har idag. Men vad det är förblir hemligt ett tag till.

Hur många sidor skriver du per dag eller vecka?

Oj, det är så olika. Kan inte svara på det konkret. Men på en dag då jag skriver intensivt får jag ner jävligt mycket. När jag jobbar hårt, jobbar jag ofta på flera manus samtidigt, olika dagar, för att få omväxling och göra det hela mer effektivt. För mig funkar det utmärkt medan andra blandar ihop allt.

Vad tycker du är svårast respektive lättast med att skriva en bok?

Lättast är nog storyn, den kommer automatiskt. Början, mitten och slut. Och nu tänker jag inte på mina självbiografier utan fiktiva manus. Det svåraste är nog att hitta det absoluta bästa upplägget för att binda folk för just den storyn. En story kan ju beskrivas på oändligt många olika sätt och det gäller att hitta en riktigt bra infallsvinkel och hela tiden ha klara syften med varje mening och stycke.

Hur tror du framtiden ser ut för förlagsbranschen med tanke på e-böcker, ljudböcker kontra pappersböcker?

Jag tror att förlagen kommer att springa omkring som yra höns ett tag framöver och glo på varandra. Vad gör de? Och hur gör de? De som vågar riskera mest i dagsläget, och har tillräckligt med resurser för att ta vissa bakslag, kommer att gå långt om de satsar på det nya. E-boken kommer aldrig slå ut pappersboken, men den kommer absolut att fungera som ett mycket bra alternativ med flera fördelar.

Mats Karlström

Du är änka och småbarnsmor. Vad fick dig att starta eget förlag?
När man gått igenom allt jag gjort i samband med att min man fick cancer och efter ett års kämpande gick bort (läs mer om detta i Cancerkarusellen) finns det inte längre några hinder. Inget i livet kunde bli värre kändes det som och då insåg jag att jag hade två val. Antingen satte jag mig ner och blev ett offer eller så reste jag mig upp och gick vidare. Jag valde det sist nämnda och plötsligt låg livet framför mig… Jag bestämde mig för att bara göra saker som jag själv ville och inte en massa som andra bad eller krävde av mig. Jag ville leva och jag ville njuta av varje minut av mitt liv. Att starta upp Ord Text Mening blev en del i den processen. Jag var inte längre rädd för att misslyckas. Jag ville testa om det gick och om det sen skulle vissa sig att allt blev pankaka hade jag i alla fall försökt. Kändes som att jag inte hade något att förlora.

Vilket upplever du som svårast med att driva ett förlag?
Mottståndet från skeptiska författare. Jag har fått mail med 1000 frågor om hur seriös jag egentligen är. Kanske utger jag mig för att vara för bra? Jag vet inte, men det känns enormt frustrerande då jag ständigt måste försvara mitt agerande. För, försvara vill jag göra. Jag tror på en öppen dialog och om jag inte lägger korten på bordet och visar vad det är jag försöker göra (driva Ord Text Mening) är jag rädd för inte bli trodd. Jag må vara liten idag men alla stora förlag har en dag varit små. Hur ska ett litet förlag bli stort om ingen vill ge ut på det lilla från början?

Med tanke på att du har barn, hur får du tiden att gå ihop? Vad vi förstår så har du ett ”vanligt” jobb med.
Jag har ett ”vanligt” jobb också men där jobbar jag bara 20h. Har tagit tjänstledigt för att få möjlighet att satsa på Ord Text Mening. Detta är en sak jag gör en gång i livet och tar jag inte chansen och löper linan fullt ut nu kommer jag att ångra mig. Mycket av förlagsverksamheten, så som att läsa manus eller uppdatera hemsidan osv görs på kvälls/natt tid då min dotter gått och lagt sig. Jag brinner för det här och ser inte tiden jag lägger på Ord Text Mening som någon uppoffring. Det är tvärt om bara skoj att få utvecklas och ständigt lära mig nya saker.

Vilka misstag har du gjort på vägen?
Jag har haft väldigt lite (läs ingen) förkunskap då jag gav mig in i arbetet med Fru Bengtssons andliga uppvaknande. Vilket resulterat i att jag missat datum för att exp komma med i Svensk Bokhandels höstkatalog. Har också lagt ut jobb på andra och betalat mycket pengar för jobb jag i efterhand förstått att jag mycket väl klarat av att göra själv.

Vilka tips kan du ge till de som funderar på starta ett eget förlag?
Se den första boken som en ren lärobok. Varje minut och varje krona du lägger på boken är läro-tid och-pengar. Räkna inte med att bli rik och förvänta dig ingen storsäljare. Men agera som om boken vore det. Gör alltid ditt bästa och lämna aldrig något som har med boken att göra öppet. Slutför det innan du lägger ner för dagen. När du stänger datorn för kvällen ska du kunna släcka ner med gott samvete och känna att du gjort ditt allra bästa (utifrån de kunskaper du har) Brister det på vägen måste du vara öppen för åsikter och ta reda på vad det var som blev fel. Har du för lite kunskaper, skaffa dig mer. Viktigast av allt – Våga fråga. Du kan inte allt och du kommer aldrig komma någon vart om du stannar upp, klappar dig själv på axen och känner dig nöjd. Jobba vidare, fråga, fråga och fråga. Det finna alltid någon som kan lära dig något nytt, var öppen för det.

Den första boken du gav ut var din egen, cancerkarusellen. Förlagets andra bok är ”Fru Bengtssons andliga upplevelse” med Caroline L Jensen. En etablerad författare som tidigare gett ut en succeromanen, ”Champagneflickan”. Hur lyckades du signa henne framför alla större förlag?
Jag har gått i skolan (lågstadiet) med Caroline och kom att tänka på henne i samband med Cancerkarusellen. Jag kontaktade henne via Facebook och vi började prata böcker, bokutgivning, förlag och litteratur i allmänhet. Vi fan varandra direkt och allt kändes positivt och bra. Självklart var jag nervös då vi drog i gång allt med Fru Bengtsson, Caroline hade ju redan gett ut en bok på ett ”riktigt” förlag. Men det ställde också höga krav på mig. Inte från Caroline håll utan det kravet satte jag själv. Jag ville göra detta så bra jag bara kunde. Jag insåg ju att det var en riktigt duktig författare jag hade att göra med. Med andra ord såg jag Caroline som min chans att utveckla förlaget och stämningen mellan mig och Caroline är ständigt på top. Jag tycker det är viktigt att man har ett nära samarbete och framförallt att man är ärliga mot varandra. Jag är inte erfaren och jag kan inte allt vilket jag varit väldigt öppen med mot Caroline. Det har aldrig varit några problem, det jag inte kunnat idag har jag tagit reda på och fixat dagen efter.

Du tar en ganska stor risk och det är inte gratis att lansera en bok. Har du fått ta lån och hur ser försäljningsutsikterna ut?
Jag har tagit av mina sparade pengar och tror verkligen på Fru B. Jag har satsat bra mycket mer än vad jag till en början hade räknat med. Det är inget som jag idag grämer mig över för jag är helt övertygad om att jag kommer att få igen de pengarna. Det måste jag tro för om inte jag tror på det blir det svårt att övertyga omvärlden. Jag är inte orolig, Caroline är en så pass bra författare att det här kommer att hålla. När folk upptäcker henne kommer Fru Bengtsson att sälja som smör. Att inte ta Caroline och hennes böcker till sig är för mig ett litterärt mord – Caroline är briljant!

Vilka typ av manus kommer ni ta in?
Allt utom lyrik, barn- och ungdomsböcker. Den författaren som är duktig på att få sin text att leva, beröra och engagera mig är vad jag söker. För mig är det också viktigt med ett gott samarbete och en rak relation med författaren. En författare som spaltar upp alla sina meriter och förklarar i ett följebrev hur duktig han/hon är känns inte lika aktuell som författaren som via sitt följebrev skriver från hjärtat och berättar vad han/hon känner inför sitt manus. Att vara ödmjuk är ett stort plus. Men jag vill inte dömma någon på förhand utan jag har bestämt mig för att verkligen läsa ALLA manus. Vet hur mycket tid och engagemang det ligger bakom ett manus och då känns det som en ren förolämpning mot författaren att avfärda det redan efter ett par sidor. Nej, alla manus ska läsas innan det lämnas ett utlåtande.

Det börjar bli väldigt viktigt med att synas i sociala medier som Facebook, forum med mera. Hur marknadsför du ditt förlag?
Ord Text Mening har en egen grupp på Facebook. Jag har en hemsida www.ordtextmening.se där jag försöker uppdatera och informera om vad som händer hela tiden. Har också en egen blogg www.annalindvallolsson.se/blogg vars främsta uppgift till en början bara vara att skriva av mig. Tanken var att den skulle vara min chans att bara få vara privat/mig själv men det har blivit väldigt mycket Fru Bengtsson och Ord Text Mening också där. Jag ligger med på Eniro under sökordet bokförlag. Ja, marknadsföring är väl inte min starka sida men jag tror på djungeltelegrafen och en bra bok som Fru Bengtssons andliga uppvaknande hoppas jag kommer generera fler duktiga författare. Dessutom tror jag stenhårt på Ord Text Mening. Jag är långt ifrån fullärd men jag är enormt engagerad och jag vill verkligen genomföra det här.

Vad vi förstår så driver du förlaget helt själv men tar in lektörer, PR-byrå etc inför varje ny bok. Hur fungerar det och känns det inte lite ensamt ibland i jämförelse med de större förlagen?
Jag har aldrig jobbat på ett större förlag så jag har inget att gemföra med. Jag är min egen och jag tror på mig själv. Känner mig som spindeln i nätet på ett (blivande) stort företag. Det är ständigt en balansgång mellan kunskap, erfarenhet och ekonomi. Idag ångrar jag att jag inte var mer aktiv på företagsekonomin i gymnasiet. Att driva ett förlag handlar ju om så mycket mer än bara manus och böcker. Men åter igen – Det jag inte själv kan måste jag acceptera att jag faktiskt inte kan och då ta in folk. Allt bygger på att våga erkänna sina egna brister och vara mottaglig för hjälp.
Kan andra kan jag är mitt motto och drivkraft. För varför inte? Om andra har ju lyckat innan mig kan väl jag också lyckas. Tror att det handlar om att våga och inte ge upp.

Hur ser ditt förlag ut om fem till tio år?
Jag drömmer om att utveckla det digitala trycket. Jag vill ge fler en chans att nå ut med sina böcker men jag vill hitta en väg som gynnar alla och inte får mig att fastna i POD-träsket. Jag tror på mindre upplagor men fler författare – Det finns en bok för alla men idag får inte alla chansen att hitta just sin egen då marknaden är väldigt begränsad. Det måste gå att hitta en ny väg där jag som förlag stöttar och ställer upp på samma vis som jag gjort med Fru Bengtsson men inte riskar lika mycket pengar. Vill finna en balans där författarna tjänar pengar, känner sig nöjda och jag får fram manus och böcker som jag helhjärtat känner att jag står bakom och tror på. Men jag kommer aldrig bli ett företag som ger ut böcker via print on demand.

Hur tror du framtiden ser ut för pappersboken kontra ljud- och e-boken? Är det media du satsar på?
Jag tror att ljud och e-boken är på fram marsch men det är inget jag över huvud taget vill ta tag i. Jag vill bevara känslan som infinner sig då man öppnar sin första bok. Känslan av att ha sin egen bok i handen och den enorma stoltheten som bara bubblar ur en då man öppnar första sidan, känner på pappret och drar in doften av trycksvärta vill jag inte ta från någon. Den vill jag snarare utveckla och behålla. Så nej, jag gillar inte ljud och e-böcker även om jag också förstår att det är framtiden.

Samtidigt skriver du på en uppföljare till din första bok. Hur går det?

Det går… Cancerkarusellen skrev sig själv. Det var ett behov jag hade, att skriva av mig. Nu går det inte lika snabbt. Dels för att jag inte längre har behov av att ventilera mig på det sättet som jag hade innan och sen också för att Ord Text Mening tar så mycket tid. Men jag jobbar på uppföljaren och jag har sagt att den ska vara klar till aug 2011.

Vilka är dina bästa tips för någon som vill bli signad av ett förlag?
Våga tro på det du gör/skriver, ge aldrig upp och leta nya vägar. Det kanske inte är meningen att din bok ska gess ut av Bonniers. Den kanske gör mycket större nytta hos någon annan. Sikta högt men bryt inte ihop om du bara kommer halv vägs. Det är bara DU själv som kan påverka ditt liv. Är alla förlag emot dig och du känner dig missförstår? Räck fingret åt dem/oss då – Ge dem/oss vad de/vi tål och hitta en ny väg. Våga sticka ut men behåll fötterna på jorden!

Nästa pilsner. Ska det producerade alstret tryckas i tio exemplar till de närmast sörjande eller delges den kulturhungrande allmänheten? Väljer den nya författaren egenutgivning i liten upplaga är allt gott och väl, fram med lädret, betala och hämta böckerna på posten. Men finns drömmen att trängas i hyllorna med Jan Guillou, Selma och de andra traditionellt utgivna, så blir det vackert till att lägga sig under luppen hos förlagens lektörer.

Skrivsidan vände sig till Piratförlagets Mattias Boström för att ta reda på lite mer om vad som blidkar en driven lektör.

Mattias, på de sajter som samlar förhoppningsfulla, blivande författare ser man ofta frustrerade inlägg; Refusering efter refusering, förlag efter förlag som tar månader på sig att överhuvudtaget reagera på att de fått mitt manus. Är ni för griniga mot debutanter i förlagsvärlden?

Varje storsäljare har en gång i tiden varit debutant, så förlagen är mycket medvetna om att det bland debutanterna finns de författare som kommer bära upp förlaget i framtiden. Samtidigt har förlaget sällan så stort utrymme för debutanter. I första hand bygger man vidare på de författarskap som man redan tidigare har givit ut böcker av. I samma takt som vissa författarskap av olika anledningar försvinner från utgivningslistan så bygger förlaget upp nya genom att anta debutanter. Hade förlagen antagit ännu fler debutanter så skulle utgivningen växa i storlek för varje år och den typen av överutgivning har aldrig gynnat vare sig författare eller förlag.

Därför sätter vi ribban väldigt högt när det gäller att anta debutanter. För Piratförlagets del handlar det om att vi antar 1-3 debutanter om året bland ca 1 000 inskickade manus. Och de år som vi har 3 debutanter så motsvarar det uppemot 20 procent av vår totala utgivningslista.

Så jag tror inte att vi är för griniga – det är bara det att det finns helt enkelt inte utrymme för så väldigt många debutanter på varje förlag.

Sedan kan man förstås diskutera hur lång tid det ska ta för ett förlag att bedöma ett manus och återkomma med besked. Det där beror ju väldigt mycket på hur förlaget lagt upp arbetet med inskickade manus. Under vissa perioder lägger man extra krut på detta arbete och vid andra tidpunkter är det andra arbetsuppgifter som måste prioriteras. På Piratförlaget har vi ingen som bara jobbar med inskickade manus, utan det är personer som parallellt har många andra arbetsuppgifter.

Hur många debutantmanus får ett förlag i Piratförlagets storlek ta emot på ett år, och hur många tar sig vidare från den första gallringen?

Uppskattningsvis handlar det om ett tusental manus varje år. Manus som helt faller utanför vår inriktning tackar vi nej till relativt omgående. Majoriteten av manusen går dock vidare till våra manusmöten och vid dessa väljs det ut vilka manus som vi vill titta extra mycket på. Ungefär 5-10 procent av alla manus som skickas in går vidare, vilket oftast leder till en lektörsläsning.

Hur vanligt är det att en helt okänd debutant verkligen blir utgiven med sitt första manus?

Det beror på vad man menar med ”första manus”. De flesta har skrivit i många år, men kanske aldrig skickat in till förlag. Det är även vanligt att man fått ett tidigare manus refuserat av ett förlag, men att förlaget sedan antar nästa manus av personen. Men visst händer det att okända debutanter blir utgivna med sina första manus. Någon exakt siffra är svår att ge.

Vad fångar en lektör?

Bara för att förtydliga begreppen så använder vi termen ”lektör” mest om de frilansande personer som bedömer manus åt oss. På förlaget är det förläggare/redaktörer som bedömer manusen.

Det viktigaste med ett manus är att det måste finnas något unikt med det. Det innebär att om man t ex skriver i en genre som många andra skriver i så måste man helt enkelt vara ett snäpp bättre än de andra. Det räcker inte att vara lika bra. Därför ska man alltid se till att vara unik i sin författarröst, även när man skriver i givna genrer.

Sedan är förstås följebrevet otroligt viktigt. Man ska inte underskatta vikten av ett bra skrivet följebrev. Det finns inget värre än när man bara skriver att manuset får tala för sig självt.

Vilka är de vanligaste misstagen?

Att man tror att man måste beskriva allting rakt ut. Det är så underbart med skribenter som är duktiga på gestaltning och beskriver personer genom deras repliker och handlingar.

Att man börjar berättelsen med att väckarklockan ringer. Det finns inget som är så tråkigt och allmänt förekommande som att få följa huvudpersonens morgonritualer. Man ska endast använda detta sätt ifall intrigen kräver det, annars kan man lika gärna påbörja berättelsen på annat sätt.

Att man försöker introducera alldeles för många personer alldeles för detaljerat i bokens inledning. Bättre är att portionera ut informationen.

Om förlaget bestämmer sig för utgivning, vad händer närmast?

Oftast har förläggaren en hel del synpunkter, som kan innebära att författaren får göra omarbetningar i manuset. Kanske lägga till eller stryka kapitel eller förstärka något i handlingen eller beskrivningarna.

Detta arbete kan ibland ta någon vecka och ibland flera månader. Därefter tar en redaktör över och börjar granska språket och andra detaljer i boken.

Dina tre bästa tips för att fånga läsarna redan från början.

Börja på ett oväntat sätt. Det finns inget som slår en unik inledning.

Börja gärna med en händelse istället för flera sidors beskrivning. Ta till alla knep som finns för att göra läsaren sugen på att fortsätta läsa.

Försök redan i följebrevet att beskriva boken så som en framtida baksidestext skulle kunna vara formulerad. Vi begär inte att författaren ska vara expert på att skriva säljtext, men ju mer som lockar redan i följebrevet desto bättre.

Några ord av uppmuntran till den förhoppningsfulle skribenten?

Fortsätt skriva – övning och ihärdigt arbete gör varje skribent bättre. Och läs mycket och låt dig inspireras av andra författare. Självklart ska man inte kopiera andra författares sätt att skriva, men läser man mycket så fungerar det som en god lärobok i hur man kan skriva.

Mats Karlström

Svek utan honung/ Conny Albiin

Den längsta resan/Jörgen Fyhr

Kom Harmagedon/Daniel Sjöberg

Och sedan föll regnet/Sara Swietlicki

Den dolda sanningen/L-E Ekström

Gustav Borsgård/Lejonet

Anfadern/Karin Wåhlström

Kidnappad i Kairo/ Johanna Litsgård Lebourne

Halvblod/Sofie Johansson

Sharon Elbaz/Ingenting

Döden i St. Petersburg/Pamela Moberg

Mirmos saga/Malin Shi Svedberg

Höstlöv och lyckohjul/Marita Franzén Keyes & Mikael Bigert

Utredarna/Jonas Bergman

Räddningen/Henrik Snickars

Mobbing/Bruno Netzell

Spår av tassar/Sofia Fritzon

Kärleken är det viktigaste/Eva Bladh

Hon tillhörde skymningen/Jessika Lindell

Rödluvans bok/Eva Hagström

Tills döden skiljer oss åt/Johnny Martinsson

Mordet i Risveden/ Sune Olsson

My/Desirée Fredlund

Märkt/Monika Sidén

Och kvar stod en röd resväska/Mari Åberg

Resenären/Jörgen Gustafson

Mitt liv som katt/Agneta Nisbeth

Ulven/Helen Lindholm

Våningarna/Lisa Forsgren och Mia Blomqvist

Hans krig tog aldrig slut/Kjell Eriksson

Illusionens verklighet/Johan Castor

Om jag inte duger alls/Yvonne Ojala

Perfekt död/ Marit Deubler

Äventyr i De Fria Rikena: Artefakten/C Borthney

Anteckningar från bakgården/Hans Leeb-Lundberg                       

Släck aldrig ljusen/ Mathilda Malmström

Vättermorden/Anders Nilsson

Höjden av respekt/Elin Löfgren

Hon som ägde livet/Birgitta Sandberg-Hultman

Torilda/Annika Castro Nilsson

Matteus 26:39/Lars Olofsson

I stormens centrum/Daniel Jensen

Korsryd/Per Gustafsson

Det båtfulla folket/Kim Abandon

Jorden blev till sten/Ronnie G Lundin

Revolt/Lisa Rodebrand

Dr Lefverpöhl/ Kalle Lindholm

Mr Aldrig och den spanske drömmen/Elin Hedelund

Korta tankar om allt eller inget/Roger Karlsson

Mors lilla Olle/Alf Agdler

Skydda din dröm. Bara för att du blivit refuserad betyder det inte att din bok är skräp. Det finns andra sätt att bli publicerad. Här kommer några tankeväckare. Använd din fantasi och kreativitet för att förfina våra förslag.
Passus – Se dock till att den är korr- och lektörläst innan.

• Tryck upp din bok själv, ta ett lån på cirka 250.000 kronor. Tryck den som pocket direkt via traditionellt tryckeri. Ej print on demand. Sälj in den till bokhandlare, varuhus, bensinmackar etcetera. Eller ta kontakt med företag som Stevali.se och låt dem sköta din försäljning.

• Ta kontakt med ett förlag som passar ditt manus och föreslå ett samarbete. Du betalar om de ger ut din bok i deras regi. De står för sitt kontaktnät, bättre tryckpriser och push.

• Ta kontakt med en tidning som ligger i din genre. Ge ut din bok med ett av deras nummer.

• Läs in din bok som ljudbok och sälj den via adlibris med flera samt via din egen hemsida. Handlar boken om något speciellt, exempelvis en biografi om hur det är att leva med en sjukdom, så rikta dig till hemsidors nyhetsbrev, sjukhusbibliotek med mera.

• Lägg upp din e-bok som prenumeration till mobiler. De betalar via sms och får ett nytt kapitel varje vecka. Se mosms.se.

• Strunta i de stora förlagen. Leta upp ett litet förlag och försök bli utgiven via något av dem. Satsa stenhårt på att marknadsföra dig själv och din bok via sociala medier och viral marknadsföring. Ta kontakt med en pr-agent. Vill du verkligen bli en säljande författare så var beredd att det kostar pengar, tid och ett jävlaranamma.

Det enklaste steget men för många det mest ångestfyllda. Det är nu dags att lämna ifrån dig din lilla bebis och låta manuset leva sitt eget liv. Att ha tålamod är en bra egenskap. En del förlag kan ta upp emot ett år på sig att komma med en respons. De större förlagen får uppemot 3000 manus till sig varje år och många utav dem skickas tillbaka utan att ens bli ordentligt lästa. Oftast har en assistent eller lektör/redaktör bläddrat lite lätt i det och inte sett något som tilltalar dem.

- Se till att hålla emballaget till manuset enkelt.
- Lämna det direkt i receptionen om du kan och så sparar du dessutom pengar. Om du bor nära en storstad och skriver om närområdet kan det löna sig att lämna/skicka ditt manus till lokala förlag.
- Glöm inte att lägga med frimärken om du vill ha tillbaka manuset.
- Släpp manuset mentalt och sätt igång och skriv på nästa manus. När det gått ett par veckor kan du skicka ditt manus till fler förlag. Ge aldrig upp, de flesta manus blir refuserade av ett antal förlag innan de hittar hem.
Har du en kontaktperson på manuset så ring gärna upp efter ett par veckor och fråga om de hunnit läsa ditt manus.