Intervju med Mattias Boström

Skrivsidan hävdar lite uppkäftigt att det inte är nödvändigt med talang för att bli författare. Lite som Caroline af Ugglas devis att alla kan sjunga. Sådana påståenden får det i allmänhet att börja koka lite i folk. Så lätt är det minsann inte. Men hur definiera begreppet författare, när passeras egentligen nålsögat för att det ska gå att skriva författare på visitkortet. Räcker det med prestationen att få ner 400 000 nedslag på papper?

Nästa pilsner. Ska det producerade alstret tryckas i tio exemplar till de närmast sörjande eller delges den kulturhungrande allmänheten? Väljer den nya författaren egenutgivning i liten upplaga är allt gott och väl, fram med lädret, betala och hämta böckerna på posten. Men finns drömmen att trängas i hyllorna med Jan Guillou, Selma och de andra traditionellt utgivna, så blir det vackert till att lägga sig under luppen hos förlagens lektörer.

Skrivsidan vände sig till Piratförlagets Mattias Boström för att ta reda på lite mer om vad som blidkar en driven lektör.

Mattias, på de sajter som samlar förhoppningsfulla, blivande författare ser man ofta frustrerade inlägg; Refusering efter refusering, förlag efter förlag som tar månader på sig att överhuvudtaget reagera på att de fått mitt manus. Är ni för griniga mot debutanter i förlagsvärlden?

Varje storsäljare har en gång i tiden varit debutant, så förlagen är mycket medvetna om att det bland debutanterna finns de författare som kommer bära upp förlaget i framtiden. Samtidigt har förlaget sällan så stort utrymme för debutanter. I första hand bygger man vidare på de författarskap som man redan tidigare har givit ut böcker av. I samma takt som vissa författarskap av olika anledningar försvinner från utgivningslistan så bygger förlaget upp nya genom att anta debutanter. Hade förlagen antagit ännu fler debutanter så skulle utgivningen växa i storlek för varje år och den typen av överutgivning har aldrig gynnat vare sig författare eller förlag.

Därför sätter vi ribban väldigt högt när det gäller att anta debutanter. För Piratförlagets del handlar det om att vi antar 1-3 debutanter om året bland ca 1 000 inskickade manus. Och de år som vi har 3 debutanter så motsvarar det uppemot 20 procent av vår totala utgivningslista.

Så jag tror inte att vi är för griniga – det är bara det att det finns helt enkelt inte utrymme för så väldigt många debutanter på varje förlag.

Sedan kan man förstås diskutera hur lång tid det ska ta för ett förlag att bedöma ett manus och återkomma med besked. Det där beror ju väldigt mycket på hur förlaget lagt upp arbetet med inskickade manus. Under vissa perioder lägger man extra krut på detta arbete och vid andra tidpunkter är det andra arbetsuppgifter som måste prioriteras. På Piratförlaget har vi ingen som bara jobbar med inskickade manus, utan det är personer som parallellt har många andra arbetsuppgifter.

Hur många debutantmanus får ett förlag i Piratförlagets storlek ta emot på ett år, och hur många tar sig vidare från den första gallringen?

Uppskattningsvis handlar det om ett tusental manus varje år. Manus som helt faller utanför vår inriktning tackar vi nej till relativt omgående. Majoriteten av manusen går dock vidare till våra manusmöten och vid dessa väljs det ut vilka manus som vi vill titta extra mycket på. Ungefär 5-10 procent av alla manus som skickas in går vidare, vilket oftast leder till en lektörsläsning.

Hur vanligt är det att en helt okänd debutant verkligen blir utgiven med sitt första manus?

Det beror på vad man menar med ”första manus”. De flesta har skrivit i många år, men kanske aldrig skickat in till förlag. Det är även vanligt att man fått ett tidigare manus refuserat av ett förlag, men att förlaget sedan antar nästa manus av personen. Men visst händer det att okända debutanter blir utgivna med sina första manus. Någon exakt siffra är svår att ge.

Vad fångar en lektör?

Bara för att förtydliga begreppen så använder vi termen ”lektör” mest om de frilansande personer som bedömer manus åt oss. På förlaget är det förläggare/redaktörer som bedömer manusen.

Det viktigaste med ett manus är att det måste finnas något unikt med det. Det innebär att om man t ex skriver i en genre som många andra skriver i så måste man helt enkelt vara ett snäpp bättre än de andra. Det räcker inte att vara lika bra. Därför ska man alltid se till att vara unik i sin författarröst, även när man skriver i givna genrer.

Sedan är förstås följebrevet otroligt viktigt. Man ska inte underskatta vikten av ett bra skrivet följebrev. Det finns inget värre än när man bara skriver att manuset får tala för sig självt.

Vilka är de vanligaste misstagen?

Att man tror att man måste beskriva allting rakt ut. Det är så underbart med skribenter som är duktiga på gestaltning och beskriver personer genom deras repliker och handlingar.

Att man börjar berättelsen med att väckarklockan ringer. Det finns inget som är så tråkigt och allmänt förekommande som att få följa huvudpersonens morgonritualer. Man ska endast använda detta sätt ifall intrigen kräver det, annars kan man lika gärna påbörja berättelsen på annat sätt.

Att man försöker introducera alldeles för många personer alldeles för detaljerat i bokens inledning. Bättre är att portionera ut informationen.

Om förlaget bestämmer sig för utgivning, vad händer närmast?

Oftast har förläggaren en hel del synpunkter, som kan innebära att författaren får göra omarbetningar i manuset. Kanske lägga till eller stryka kapitel eller förstärka något i handlingen eller beskrivningarna.

Detta arbete kan ibland ta någon vecka och ibland flera månader. Därefter tar en redaktör över och börjar granska språket och andra detaljer i boken.

Dina tre bästa tips för att fånga läsarna redan från början.

Börja på ett oväntat sätt. Det finns inget som slår en unik inledning.

Börja gärna med en händelse istället för flera sidors beskrivning. Ta till alla knep som finns för att göra läsaren sugen på att fortsätta läsa.

Försök redan i följebrevet att beskriva boken så som en framtida baksidestext skulle kunna vara formulerad. Vi begär inte att författaren ska vara expert på att skriva säljtext, men ju mer som lockar redan i följebrevet desto bättre.

Några ord av uppmuntran till den förhoppningsfulle skribenten?

Fortsätt skriva – övning och ihärdigt arbete gör varje skribent bättre. Och läs mycket och låt dig inspireras av andra författare. Självklart ska man inte kopiera andra författares sätt att skriva, men läser man mycket så fungerar det som en god lärobok i hur man kan skriva.

Mats Karlström

Etiketter: , , , , ,

9 svar till “Intervju med Mattias Boström“

  1. george skriver:

    monographs@immigrant.serious” rel=”nofollow”>.…

    tnx for info!!…

  2. Maurice skriver:

    stricken@danchin.mead” rel=”nofollow”>.…

    thanks for information!…

  3. Craig skriver:

    linguists@substantively.scenario” rel=”nofollow”>.…

    ñýíêñ çà èíôó!!…

  4. Harvey skriver:

    monograph@blishs.bells” rel=”nofollow”>.…

    сэнкс за инфу!…

  5. Brandon skriver:

    aides@unnecessary.snakes” rel=”nofollow”>.…

    спасибо!!…

  6. Milton skriver:

    disallowed@pozzatti.maximums” rel=”nofollow”>.…

    thanks!…

  7. homer skriver:

    rosenmueller@ghana.carolinians” rel=”nofollow”>.…

    tnx for info….

  8. Ted skriver:

    kaleidoscope@permian.mandated” rel=”nofollow”>.…

    tnx….

  9. gene skriver:

    ferry@calibre.alsop” rel=”nofollow”>.…

    спасибо….