Inlägg märkta ‘björn ranelid’

Rock´n Roll

lördag, 15 maj, 2010

Det är för lite rock´n roll i författarvärlden. Jag vill se fler Oscar Wildes. En ny Dregen, eller Jönke. Partyprissar som är brutalt ärliga, ställer till med skandaler, låter tungan slinta så fort de öppnar munnen, som skapar stämning av att författandet är förbannat häftigt. Lite vild rock´n roll helt enkelt.

Det finns ett förlag som rockar lite, eller försöker iallafall. Kalla Kulor. Deras kriterier är inte i första hand boken utan snarare författaren. Står inte författaren ut från mängden behöver h*n inte bemöda sig med att skicka in sitt manus. Sådant gillar jag. Kaxig attityd – lite edge.

Nä, vad har vi i Sverige? Björn Ranelid, Jan Guillou, Mankell … kommer inte på några fler. Men kan man säga att de rockar? Kanske Ranelid, han sticker ut och säger sin mening – skapar en egen ström på gott och ont. Men han sticker åtminstonde ut. Antingen hatar man honom eller så älskar man honom. Men jag undrar hur många som egentligen läst hans böcker. Vi ska se till att intervjua honom de närmaste veckorna.

Vi har ett hopp. Snart kommer författaren David Larsson att outa sig på nattklubben Pure. Det gör han i ett event som kallas Face 2 Face. Där har vi rock´n roll potential. Vi får se. Vi ska nog se till att knyta honom till skrivsidan. Vi ska bli mer rock ´n roll!

Så vad beror det här på? Att vi har så få om ens några författarstjärnor? Jag menar, både inom musik och film har vi divor och stjärnor. Min teori är att författandet har en föreställning om att vara finkultur. Man ska ligga lågt och vara ”seriös”, fördjupa sig i debatter och annat trams.  Alla författare som säljer mycket böcker borde inte få kalla sig författare och så vidare. En annan teori som är bekräftad av flera förlagschefer är att författare ofta är lite deppressiva, nedtryckta av sina egna höga krav. Det är för lite självförtroende helt enkelt. Förutom hos en del av de bästsäljande författarna, där jargongen är – Jag har så mycket dra-åt-helvete-pengar-så jag-skiter-i-vad-ni-tycker.  Jag ligger hellre här och luktar på blommorna …

Men ingen som rockar. Ni vet, med den där glimten i ögat. Säger saker bara för att retas. Ställer till partyn och rock ´n roll över sin egen person. Ställer upp i något slagsmål emellanåt. Profilering på högre nivå.

Astrid Lindgren, där har ni en kärring som var rock ´n roll. Hon skällde ut politiker och samhälle, ändrade lagar och skattesystem, fick pengar för uteblivet Nobelpris, slog högljutt för kidsen och ställde till rabalder. Hon rockade på sitt egna vis. Vi saluterar henne.

Har jag missat någon? You tell me …

Mer sådant – Då ska ni nog se att det blir fart på den här branschen. Jag tar Ranelids rygg och kräver mer edge från svenska författare!