I lektörs-, skrivkurs- och vissa forumskretsar benämner vi ibland olika sätt att skriva. Lite på skoj och lite på allvar …
Guillosjukan – Du börjar många meningar med orden ”Och” och/eller ”Men”.
Stephen Kingsjukan – Du kan beskriva ett träd i ett halvt kapitel.
Batmansjukan – Du skriver ut ljuden i berättelsen. Splatch, knack-knack, aaaaadjööö, kloink m.fl.
Akademikersjukan – Du skriver på ett högdraget och akademiskt sätt med många dessa, detta, denna, varpå, huruvida, enkom, dock et cetera
Sinnessjukan – Du har tappat den röda tråden mer än en gång och svamlar mest text utan direkt handling.
Barnsjukan – Du skriver som ett barn, enkelt utan yttre omständigheter berättande en historia. Å sen kom den, å sen kom han, bilen åkte superfort med vrålsnygga tjejer, alla dog et cetera
Gudssjukan – Du skriver utan närvaro, som en allsmäktig Gud där handlingen mer är känslolöst ristad i sten än levande och alla karaktärer sitter på höga hästar.
Vilken lider du av?