Inlägg märkta ‘skrivkurs’

Vad lider du av?

lördag, 8 maj, 2010

I lektörs-, skrivkurs- och vissa forumskretsar benämner vi ibland olika sätt att skriva.  Lite på skoj och lite på allvar …

Guillosjukan – Du börjar många meningar med orden “Och” och/eller “Men”.

Stephen Kingsjukan – Du kan beskriva ett träd i ett halvt kapitel.

Batmansjukan – Du skriver ut ljuden i berättelsen. Splatch, knack-knack, aaaaadjööö, kloink m.fl.

Akademikersjukan – Du skriver på ett högdraget och akademiskt sätt med många dessa, detta, denna, varpå, huruvida, enkom, dock et cetera

Sinnessjukan – Du har tappat den röda tråden mer än en gång och svamlar mest text utan direkt handling.

Barnsjukan – Du skriver som ett barn, enkelt utan yttre omständigheter berättande en historia. Å sen kom den, å sen kom han, bilen åkte superfort med vrålsnygga tjejer, alla dog et cetera

Gudssjukan – Du skriver utan närvaro, som en allsmäktig Gud där handlingen mer är känslolöst ristad i sten än levande och alla karaktärer sitter på höga hästar.

Vilken lider du av?

Vågar du inte skicka in ditt manus?

onsdag, 5 maj, 2010

En sak som slår mig ibland är alla de människor  som drömmer att bli publicerade men aldrig kommer till skott. Jag tycker mig se en hel del av dem på Kapitel1, poeter.se, Flashback, skrivkursdeltagare m.m. Majoriteten “ska bara”. De ska bara slipa lite till, tag tag i det snart, väntar på inspiration, måste korra först et cetera in i oändligheten och vidare …

Ett manus är som ens barn men någon gång måste man låta barnet bli vuxen och leva sitt eget liv. Många är curlingförälder till sitt manus och nästan mer överbeskyddande mot sitt manus än sitt eget barn. Tragikomiskt emellanåt.

Varför är det så svårt för de flesta att skicka manuset till förlag? Är feghet den enkla anledningen? Att man hellre har en levande dröm än en refuserad sådan?

Brinner du verkligen för ditt skrivande och vill inget hellre än att bli publicerad? Eller brinner du bara för ditt skrivande? Hur svårt kan det egentligen vara? Skicka manuset till en lektör eller manusklubb, redigera det och sänd in det till olika förlag!

Sedan har vi de som vägrar ta en refusering. Man skyller genast på förlagen för deras inkompetens som inte ser genialiteten i ens egna manus, hur kommersialism, kändisskap, svågerpolitik, personliga kontakter har stått i vägen för ens egen utgivning.

Större delen av just den här typen av människor  kommer aldrig bli publicerade. De sitter hellre på forum och runt bord och beklagar sig, skyddar sitt manus från kritik, skyddar sitt manus från utveckling och utgivning … Som hantverkare inom text så borde man väl vilja bli bäst, erkänd och vältra sig i sin dröm? Eller?

Skydda din dröm men släpp för fan sargen som en vis man en gång sade. Din dröm är redan död om du inte vågar sträcka dig efter den.

En något grinig Matthias